Cage har lärt oss att lyssna och upptäcka tystlåtenhet i ljudet som en länk till hjärtat. Nu vet vi att tystnaden som ljudets organ inte är tom, att det skapas spöktoner i örat som är högt individuella.Ljud some genereras i örat är som fripassagerare ombord på musikaliska fartyg. Ett försök att upptäcka dem placerar en i gränszonen mellan yttre och inre och just i den positionen kan man beskriva ljudets specifika fenomenalitet, enligt filosofen Marcia Sa Cavalcante Schuback:" Att tala om inre röst och om yttre ljud är som att tala om en trappa som bara går upp och en annan som bara går ner, om en dörr som bara kan öppnas och en annan som bara kan stängas. Ljudet är lyssnande och omvänt. I musiken som lyssnandets konst är allt både inre och yttre..."
Hon talar om civilisatorisk autism och knyter till Baudelaires beskrivning av det moderna jaget som en ensam varelse som snubblar på trottoaren och förlorar fotfästet. Teknologin snarare bidrar till blockeringen än tvärtom- man tar med sig Spotify och Soundcloud i mobilen och lever till en soundtrack. Det är nog det Artaud försökte bryta igenom i sin manifest för att åter bli uppmärksam på det fysiska och ärliga.
Avslutar med ett stycke Tranströmer:
Musikens stumma hälft är här, som doften
av kåda står kring åskskadade granar.
En underjordisk sommar hos var man.
Där lösgör sig, vid korsvägen, en skugga
och spränger bort i bachtrumpetens riktning.
Av nåd ges plötsligt tillförsikt. Att lämna
sin jagförklädnad kvar på denna strand,
där vågen slår och sjunker undan, slår
och sjunker undan.
www.twistedtreeline.co.uk
http://www.youtube.com/watch?v=qshHYscbw3A
Wednesday, 14 March 2012
Subscribe to:
Posts (Atom)